ANDLIG MOGNAD
Kapitel 2 Läsning: 1 Kor 2 Vi ger oss nu vidare till första Korintierbrevet, och du ser att den punkt som är utmärkt som kapitel 3 börjar med ett kraftigt uttalande vilket låter oss förstå att de svårigheter och problem som församlingen i Korint stod mitt i berodde på andlig omogenhet. De var som små barn, trots att de borde ha lämnat det stadiet. Detta var det övergripande problemet i Korint. Herren formar den andliga människan Det är just på denna punkt som vi måste notera en bestämmande skillnad. Det handlar här inte om den Helige Ande som en person som kommer för att lägga sin hand på oss och styra oss i en eller annan riktning och för att tala med oss och ge oss direktiv. Aposteln gör det klart i denna del av brevet att det snarare handlar om vad slags personer vi är. Den andliga människan hör till en särskild kategori vilken har sina bestämda särdrag och en egenart med duglighet, styrka och förmåga som den andra saknar. Denna andliga människa besitter förmåga vilken inte delas av den själiska människan, den naturliga människan, förmåga som för henne bortom gränserna för den naturliga människan i uppfattningsförmåga, i fråga om insikt och förståelse och därtill i handlingsduglighet. Det är underbart att se hur den kronologiska ordningen av dessa brev har åsidosatts till förmån för en andlig ordning. I Romarbrevet finner vi rättfärdiggörelse genom tro som begynnelse och grund. Sedan följer första Korintierbrevet, och här förs man direkt till den person, Kristus, som allt centreras i – med honom på rätt plats begynner något att konstitueras, få struktur och byggas upp. Således finner du att allt rör sig om huruvida man har låtit sig finnas i Kristus genom tron; Kristus i dig, detta är begynnelsen på allt om nu Kristus fullt ut ska ta gestalt. Och detta är andlighetens mening. Sex uttryck för kött och värld påvisade i första Korintierbrevet 1. Att förlita sig på naturlig visdom Aposteln delar ut en rad verkligt kraftfulla slag mot det som hör det naturliga till, mot det jordebundna och köttsliga. Det som hör till det naturliga är följdriktigt på den nivån, men när det gör sig gällande i en troendes liv faller det under köttslighetens kategorier. Köttsligheten betecknar något som är mera aktivt än det som innefattas av termen det naturliga. Vi är det vi är utifrån vår natur, men när man för in det vi är i det naturliga på nådens område och försöker åstadkomma något utifrån det naturliga på nådens område då verkar köttsligheten, då verkar orättfärdighet och ondska. Dessa två kapitel är till stor del avsatta för ett genomgripande avslöjande av den utomordentliga dåraktighet och kraftlöshet som vilade över det som dessa troende berömde sig av. Kunskap? Makt? Skaffa sig företräden i denna värld? Nåja. . . Världen i all sin visdom, i den visdom som den kallar makt och styrka, korsfäste härlighetens Herre. Vad anser du om det? De gjorde det i blindo. Detta är absolut okunnighet! Vi ska inte följa denna tråd längre än så här. Vi antyder den i förbigående därför att den visar ett sakernas tillstånd. Man hanterade värderingar enligt världslig standard och detta är att vandra efter köttet, vilket aldrig för till mognad. Detta var hindret för deras andliga utveckling. Principen är således denna; böjelsen till det naturliga, att låta det naturliga bli en faktor i livet som Guds barn är ett tecken på omogenhet och denna böjelse är ett effektivt hinder på varje område. Du kanske tänker att detta inte är nödvändigt att poängtera bland Guds folk i dessa dagar, men jag är inte alls säker på det. Du vet, likaväl som jag, att detta är en av de grundläggande svagheterna hos varje mänskligt hjärta. Vi kan vara helt på det klara med att korintierna hade helt och hållet fel och att Paulus hade rätt, eller att denna världens vise utifrån fullständig dårskap korsfäste Herren Jesus och att allt detta hade sin rot i en i grunden falsk föreställning om visdom, kunskap och makt. Vi kan vara helt på det klara med detta och ändå låter vi oss dras i den riktningen just därför att denna princip finns hos oss alla. Överallt och i alla sammanhang försöker man på varje upptänkligt sätt att öppna väg för evangeliet, för Kristus och för kristenlivet genom att göra sig ens och jämkas med världen. Detta är alltså den första punkten i allt detta som rör andlighet. Det andliga har inget med det världsliga att göra. Vad är det Paulus egentligen menar? Vad är det han verkligen säger? Han slår fast: Du kan ge dig in bland folk med all din världsliga visdom och försöka vinna dem för Kristus, men den naturliga människan kan inte förstå det som hör Guds Ande till. Ett sådant arbete är fuktlöst. En människa måste bli född på nytt innan han kan förstå det som hör Guds Ande till. Han måste få tag på något som ingen människa utanför Kristus äger. Du befinner dig i en hopplös position om du försöker ge dig in på den grunden. ”Vi har inte fått världens ande, utan den Ande som är från Gud, för att vi ska veta vad vi har fått av Gud.” 1 Kor 2:12. Dessa Korintier hade världens ande och försökte vara kristna enligt världens ande, därför var de begränsade i sin kunskap, i sin förståelse och fattningsförmåga och dröjde därför kvar på barnastadiet utan att ha nått fram till någon personlig kännedom och insikt om Guds väsen. Allt de hade var det man hade sagt dem och förmedlat till dem i det yttre. 2. Att välja tillhörighet på naturlig grund ”Så länge det råder avund och strid ibland er, är ni då inte köttsliga och lever som alla andra? Om en säger, ”Jag. . .” Behöver vi läsa längre än så? Detta är kärnan, ”Jag”. Det skulle vara ”inte längre jag, men Kristus”. Finns det något av Kristus i dessa män? Det är detta som vi borde söka. Kärlet kanske besvärar mig, personen är kanske inte lätt att ha att göra med, men mina böjelser och reaktioner i det naturliga får inte styra mig – det vore köttsligt. Det vore rätt för den som inte bekänner sig tillhöra Kristus att vända ryggen till, men för mig är det att agera efter köttet. För oss vore det att föra in ett handlande efter det naturliga på det andligas plan och låta köttsligheten styra och ställa där Ande borde få råda. Andlighet, att vara andlig, innebär att man söker det som är av Kristus oavsett vilket kärl som för ögonblicket används för att förmedla det. Åter och återigen visar Guds ord klart att om människor hade varit öppna för de sätt Gud använde för att närma sig dem, hade de inte gått miste om välsignelserna. Israel gjorde sådana förluster gång efter annan. De tog anstöt av mannen Jesus. ”Är inte denne snickaren?” Hade han varit en glansfull potentat från de himmelska regionerna hade de säkerligen tagit emot hans budskap. Här måste vi vara försiktiga. Gud prövar ofta den verklighet och äkthet som våra hjärtan bär på, huruvida den är knuten till honom själv. Han gör det genom att ge oss sina välsignelser i fula paket. 3. Brist på känsla för moral I situationen i Korint gällde det inte bara den som begick synd; det som oroade och besvärade aposteln mera var att församlingen inte hade moralisk känslighet nog för att ta itu med eländet och han kände sig tvungen att skriva ett skarpt brev för att föra dem upp till nödvändig moralisk standard, för att åstadkomma en rening i församlingen. De gjorde inget åt det förrän Paulus tog itu med dem. Den moraliska känslans nivå var låg och otillräcklig, det fanns inte ett tillräckligt stort mått andlighet för att kunna mobilisera en reaktion. Ingen förmådde säga: ”Vi har blivit orenade, vi måste skaffa undan detta, en rening måste komma till stånd. Vi måste kunna stå inför Gud utan skuld i detta.” I stället tolererade man det, man lät det fortgå. Vi tar inte fram detta för att peka på någon särskild församling nu, vi vill föra fram att andlighet innebär en skarp reaktion mot all orenhet och allt främjande av orenheten. Det finns många former av bristande känsla för moral, men hos den andliga människan och i den andliga församlingen finns det alltid en kraftfull reaktion mot sådant. Andlighet är något som lyfter och bär mot andra höjder. 4. Oenighetens och motsättningarnas klimat Det finns många sätt att genomföra detta plundrande, men det är den underliggande principen som Paulus vill åt nämligen oviljan att erkänna en kristens rättigheter. Kristna gör fel i att hävda sina rättigheter, men det är också fel att åsidosätta en kristens rätt. Det finns något som heter respekt och heder. Det existerar en plikt, om vilken Paulus skriver i andra sammanhang, att se till den andres bästa. Detta är en skyldighet som gäller alla – att tänka på andras rätt, att respektera andra, att ge andra utrymme. Det verkar som om den anda som rådde i Korint lade fokus på individens vinning och på personliga fördelar på andras bekostnad. Det är anden bakom allt detta som är det verkliga bekymret. Andlighet visar sig i motsatt handlande. Om någon behandlats illa, skulle denne inte söka göra det till rättssak inför världens domstolar. Andlighet innehåller ett ömsesidigt bejakande och ett värnande om den andre därför att, som Paulus visar längre fram i texten, vi är lemmar varandra till tjänst. Jag tycker mycket om den visdom som den Helige Ande visar på genom sin tjänare Paulus i det att dessa olika delar leder fram till en konklusion i kapitel tolv. Föreställ dig en av lemmarna i kroppen inför rätta anklagad av en annan lem. Vad slags förnuft är det om en hand slåss mot den andra eller om en knuten näve ger sig på en annan del av kroppen. Det är kanske ett klumpigt sätt att beskriva situationen, men Paulus använder ett sådant bildspråk och slår fast: Ni är alla lemmar i en och samma kropp och ni är alla beroende av varandra. Jag undrar om det finns något område där Guds lagar verkar mera omedelbart och direkt än i Kristi kropp. ”Den som sår i sitt kötts åker, han skall av köttet skörda förgängelse, men den som sår i Andens åker, han skall av Anden skörda evigt liv.” ”Ty vad människan sår, det skall hon ock skörda.” Dessa regler verkar omedelbart och direkt i Guds församling. Andlig mognad räknar in detta och säger: ”Jag ska inte hämma min egen andliga tillväxt genom att göra en annan lem i Kristi kropp illa. Jag ska inte låta mig bli bestulen på Guds syfte med mig genom att inte erkänna andras rätt till understöd i att nå samma mål”. 5. Att inte kunna urskilja och se Kroppen En rad förförliga saker hände i församlingen i Korint som följd av deras hållning, många drabbades av sjukdom och inte så få dog. Det fanns ett element knutet till detta, vilket vi redan har antytt, nämligen att en betydande del av det som man åt av hade redan blivit offrat till hednagudar i slaktarbodarna. Man brydde sig inte om detta faktum. Men principen är denna; brödet och bägaren talar om två ting. Brödet och bägaren talar om förbundsrelationen till Herren, en relation genom vilken allt som hör till våra liv blir hans och han blir allt för oss. Vi är ute ur bilden och Kristus har blivit allt, Kristus har för oss blivit centrum och ytterkant, det enda i våra liv. Brödet och bägaren talar också om den plats som Kristi kropp, församlingen, fått i vår sinnevärld tack vare den kärlek Kristus visar den, en kärlek som är beredd att dö för den. ”Kristus har älskat församlingen och utgivit sig själv för henne.” Det är ”Guds församling, som han har vunnit med sitt eget blod”. Det är ytterligare skrivet ”Ni män, älska era hustrur, så som Kristus har älskat församlingen och offrat sig för den, för att helga den, sedan han renat den genom vattnets bad, i kraft av ordet. Ty han ville ställa fram församlingen inför sig i härlighet, utan fläck eller skrynkla eller något annat sådant…” De troendes attityd mot församlingen måste vara lik Kristi hållning mot församlingen. Andlighet uttrycks genom att Kristus ges välde övre allt som hör till det personliga planet och den gör det möjligt för oss att se till att allt underställs hans vilja och intressen. I församlingen i Korint misslyckades man med detta. Man lät personlig tillfredställelse gå före det som hörde till Herrens ära. Andlighet står i motsats till detta, andlighet utmärks av mognad. Vi når aldrig någon nämnvärd grad av mognad så länge vi styrs av begär efter tillfredställelse i det naturliga. 6. Att söka andliga gåvor för nöje och vinning Det första som möter oss är detta; innan dessa korintier kom till tro var de hedningar i sådan grad att de sysslade med spiritism. I spiritistiska sammanhang, (ibland använder man termen spiritualism), finns ett system av andliga manifestationer som liknar och härmar Andens gåvor. Spiritismen, sådan vi känner den idag, kan naturligtvis efterapa tungotalet och alla de andra företeelserna såsom kraftgärningar och helanden. Hela detta system är en efterapning. Jag tror att spiritismen kommer att vara Antikrists bundsförvant, efterapningarnas Kristus och dess andemakt, och genom detta spektakel kommer många att luras och föras vilse. Saken är denna att det bland dessa människor i korintierförsamlingen inte fanns en klar förståelse av skillnaden mellan spiritistiska manifestationer och den Helige Andes verk. Här har vi nått kärnan i problematiken. De hade suttit fast i efterapningarnas system och hade nu förts till sann andlighet men kunde inte göra åtskillnad mellan de båda. Varför kunde de inte skilja mellan de båda? De hade ingen sådan förmåga eftersom de var upptagna med upplevelser, manifestationer, demonstrationer och sensationer vilka alla är synbara, men också skenbara, bevis för att något äger rum. Detta är den uppenbara faran. I den resterande delen av kapitlet, från vers 12 till 27, visas att dessa korintier inte förstod hur gåvorna hörde samman och skapade samhörighet. Det finns en beskyddande och bevarande funktion i att kunna se detta. Dessa Andes gåvor är verkliga, de är sanna till sin natur och vi kan inte lägga dem åt sidan på grund av efterapningarna. Samtidigt måste vi vaka över balansen, vi måste visa andlig förståelse och visdom i denna sak. Korintierna grep tag i dessa företeelser som om de kunde göras till personliga ägodelar och lyfte fram dem som underbara, fantastiska upplevelser. För dem ändade allt vid detta. När alla gåvorna är uppräknade konstaterar han, ”Liksom kroppen är en. . . så är det också med Kristus.” Här är själva hjärtat i sammanhanget. Andliga gåvor? Ja! Till vad nytta? För att individen ska finna förnöjelse och upphöjelse? För att kunna prata om dessa fantastiska upplevelser? Här är prövostenen. Finner kroppen uppbyggelse i detta? Äras Herren genom detta? Är våra upplevelser inriktade på, verkar de fram, ömsesidig andlig tillväxt? Dessa ting hör till den gemensamma sfären, och har inget med individuella fördelar att göra. Om man kopplar loss dessa gåvor och dess uttryck från det gemensamma skiljer man dem från deras verkliga syfte vilket är uppbyggnad av kroppen i samfälld andlig tillväxt. Dessa ting är måhända upplysande och instruktivt, men du ser hur kraftfullt detta brev understryker behovet av verklig andlighet och vad denna andlighet innehåller. Den verkliga andligheten behåller inget av Herrens för sig själv och gör inget av Herrens till en grund för egen njutning och välbefinnande eller till bas för personlig, självisk upphöjelse. Andlighet söker allt till förmån för alla de heliga, för att Kristus ska bli synlig i fullt mått. Den finner inget värde i något som är skilt från detta mål. Den naturliga människan hel och hållen eliminerad genom korset Kärlek är kärnan i andligheten Vi tar oss tillbaka till begynnelsen nu, och börjar om: Vishet, styrka, splittring och schism, begärelse – allt detta måste gå när kärleken ges rum. Därför låter Paulus slutackordet ljuda med varierande stämmor: ”Må Jesu Kristi nåd och Guds kärlek och gemenskapen i den Helige Ande vara med er alla.” Detta är vad Korintierförsamlingen behöver. Paulus summerade det hela på samma sätt som vi gör i det vi kallar ”välsignelsen”. |
I enlighet med T. Austin-Sparks önskan om att det som mottagits fritt och för intet skulle förmedlas på samma sätt är hans texter inte belagda med copyright. Vi ber er att följa Sparks önskan när ni delar med er av texterna, gör det utan avgifter eller kostnad, utan ändringar eller copyright. |