Austin-Sparks.net

I Kristi Skola

av T. Austin-Sparks

Kapitel 7 - Inlärning under smörjelsen

Läsning: Matt 11:29, Joh 1:51, Matt 3:16, Joh, 1:4, Rom 8:2, 2 Kor 3:16-18.

Kristi skola; den skola där Kristus är själva lektionen och Anden är läraren, den skola där undervisningen inte är något yttre utan åstadkommer inre förvandling, där undervisningen inte förmedlar saker men handlar om ett inre verkande utifrån vilket Kristus blir en del av oss genom erfarenhet – detta är denna skolas natur.

Smörjelsens mening

”Ni ska få se Himlen öppen.” Han såg himlen öppnas och Guds Ande sänkte sig ner över honom.

Vad menas med den Helige Andes smörjelse? Det är inget annat än och inget mindre än att den Helige Ande intar sin plats som absolut Herre. Smörjelsen för med sig Herrens Andes fullständiga välde. Detta betyder att allt annat välde har satts åt sidan, vilket innefattar vårt styre i våra liv, våra sinnens välde, vår viljas herradöme, våra begärs makt och det inflytande andra utövar över våra liv. Alla dessa intressen och alla dessa influenser måste ge plats åt den Helige Andes välde utan reservation, annars kan man inte lära känna och leva under denna smörjelse.

Detta är anledningen till att Herren Jesus gick ned i Jordans flod, förebildligt ner i döden och graven, representerande människan och från den stunden lät han aldrig, inte på något sätt, sitt eget liv styra när han utförde Guds vilja utan ställde sig själv fullständigt under Guds Ande i varje detalj. Jordans grav lyfter fram åsidosättandet av allt välde som vägrar underordna sig, allt annat herravälde och varje slags inflytande. Om du läser om Kristi andliga liv i evangelierna kommer du att se att det var vid denna ståndpunkt han hela tiden höll fast.

De inflytanden och influenser som försökte påverka honom och styra hans vägar var många och starka. Ibland kunde det vara den fulla styrkan i satans angrepp för att få honom att agera för att stärka sin egen sak och till och med för att rädda sitt eget liv. Vid andra tillfällen klädde fienden sig i kära medarbetares argument och övertalning i deras försök att hindra honom att färdas dit han skulle eller för att få honom att förlänga sitt liv genom att bespara sig lidande.

Dessa inflytanden kom från alla håll, på många sätt och alla försökte få grepp om honom och en hel del av råden verkade till och med vara både visa och goda. Till exempel när det gällde att besöka lövhyddohögtiden; man närmast tvingade honom – Det är något som alla gör, om du inte går dit, kommer man att titta snett. Om du verkligen vill få ett godkännande, måste du falla in i ledet och göra det som är religiöst acceptabelt. Om du inte kommer med förlorar du i anseende, ditt inflytande snörs av, din möjlighet att hjälpa minskar. Vilken vädjan detta är om du nu har något särskilt på ditt hjärta, något av Guds sak på ditt hjärta, något vars välgång är av största vikt.

Sådana var dessa inflytanden som ständigt nötte på honom. Men antingen det nu var satan som kom med all list och skicklighet, med insinuationer och i direkt attack eller det var genom kära lärjungar och nära medarbetare, hurudan argumenteringen än var kunde inte den mannen rubbas en hårsmån från sin princip. ’Jag befinner mig under smörjelsen, jag har givit mig till den Helige Andes absoluta suveränitet och välde och jag kan inte ändra på detta, vad det än må kosta. Om det kostar mig mitt liv, mitt rykte, mitt inflytande, om det så kostar allt som jag håller kärt, kan jag ändå inte agera om jag inte vet genom den Helige Ande att det är Faderns vilja och inte någon annans vilja, Faderns tanke och inte någon annans, att detta kommer från Fadern.’

Detta är smörjelsens innebörd. Ber du om den Helige Andes smörjelse? Varför ber du om denna smörjelse? Är smörjelsen något som du stävar efter? Av vilken anledning? För att du ska bli använd, för att du ska kunna ha makt och kraft, ha inflytande, för att kunna göra en mängd underbara saker? Det främsta och förnämligaste som smörjelsen innebär är att vi inte kan göra något alls utom det som smörjelsen leder oss att göra. Smörjelsen tar bort allt från våra händer. Smörjelsen tar ansvar för ditt rykte. Smörjelsen tar ansvar för förverkligandet av Guds syfte. Smörjelsen tar fullständig makt och kontroll över allt och allt kommer från den stunden att finnas i den Helige Andes händer. Och vi måste komma ihåg att om vi ska kunna lära oss Kristus så måste detta inlärande av Kristus ske genom den Helige Andes arbete med oss, vilket innebär att vi måste följa exakt samma väg som Kristus gick efter princip och regel.

Vi finner att vi inte har läst särskilt långt i Johannes evangelium, vilket i särskild grad är Kristi skolas evangelium, förrän vi får höra honom säga: ”Sonen kan inte göra något av sig själv.” ”De ord som jag talar till er, talar jag inte av mig själv.” Mina gärningar är inte mina. ”Fadern har gett mig gärningar att fullborda.”

”Sonen kan inte göra något av sig själv.” Detta är den negativa sidan av smörjelsen, emedan den positiva kan summeras i ett enda ord – Fadern allena. Detta skiljer sig kanhända från den syn på smörjelsen som vi hittills har haft. Oh, att få vara smord av den Helige Ande! Vilka under vi kommer att få se, vilket underbart liv det ska bli. Det första, och något som inte går att ändra, som kan sägas om smörjelsen är att den binder oss till Guds Andes herravälde så att inget kan uträttas om inte han verkar fram det. Inget alls! Detta är ingen trevlig upplevelse om det naturliga livet är starkt och på väg att nå sina mål. Man måste ta vägen om Jordan innan det blir tal om smörjelse. Att lägga den naturliga styrkan och självlivet åt sidan är en absolut nödvändighet därför att i grund och botten bär smörjelsen med sig Andens fullständiga välde.

Du lägger märke till detta faktum i 2 Kor 3:16. ”Närhelst någon omvänder sig till Herren”, när Herren blivit det man ser på, då tas slöjan bort. Och vi alla som med avtäckt ansikte skådar Herrens härlighet som i en spegel, vi förvandlas till en och samma bild, från härlighet till härlighet. Det sker genom Herren, Anden.” – eller, det sker genom Anden, som är Herre.

Du befinner dig i skolan där du ser Kristus och upplever det inre lärandet av Honom, och så förvandlas du till hans avbild under Andens välde. Så är det närhelst någon omvänder sig till Herren, när Herren är målet framför oss, den som vi väljer att se på! Ändå är det så med oss, med oss kristna, med oss som är så hängivna och uppriktiga kristna att det tar så otroligt lång tid att lära sig att se enbart på Jesus, att ha honom som enda mål. Säger jag för mycket nu?

Vi menar att vi älskar Jesus: ja, men vi är också väldigt förtjusta i att få vår egen vilja fram och vi tycker inte om att den störs. Är det någon av oss som har nått en sådan nivå andligen där vi inte har besvär alls med Herren? Nej, vi finner oss jämt och ständigt i situationer där vi tror att det ligger i Herrens intresse att vi ger oss av i en särskild riktning, men finner att Herren inte ger sin tillåtelse. Herren låter oss inte göra det och vi står avslöjade och mår dåligt. Vårt hjärta var verkligen brinnande för det där. Det var inte alls lätt, verkligen inte lätt att säga, nåväl Herre, jag är lika nöjd med detta som om jag hade fått göra det jag ville. Jag gläds alltid över att göra din vilja.

Vi blir besvikna över att Herren inte ger oss lov att göra det vi tänkt, eller när han fördröjer det. Så hemskt det känns. Om vi bara fick sätta igång. Sådana dröjsmål avslöjar oss. Är inte detta sant om de allra flesta av oss? Naturligtvis är det sant. Vi passar i denna beskrivning och det visar att vi trots allt inte har Herren för ögonen i den utsträckning som vi trodde. Vi har ett annat syfte vid sidan om och nära knutet till Herren och detta handlar om något som vi vill vara eller som vi vill åstadkomma, något som vi vill ha eller kanske en plats, ett ställe vi gärna vill vara på. Det finns där och den Helige Ande känner till det. I denna Kristi skola, där Guds syfte och mål är Kristus, bara Kristus, Kristus fullständigt, där har smörjelsen den betydelsen att Kristus måste vara Herre genom Anden. Smörjelsen har den rollen och den positionen. Nog nu om smörjelsens betydelse. Detta var sant om Honom och så måste bli om oss.

Herravälde och lydnad

Om vi ska kunna ta examen i denna skola och få del av härligheten, Kristi fullständiga härlighet och därmed vara dugliga instrument i hans rikes styre är ett underordnande den enda vägen till inlärandet av detta gudomliga, himmelska styre vilket är de heligas bestämmelse, ett underordnande under den Helige Ande. Detta begrepp, lydnad eller underordnande, har en intressant betydelse i Nya testamentet. Jag menar att det har hanterats ovarsamt och givits en felaktig och närmast otrevlig betydelse. Den föreställning man får av underordnandet är att någon trycks ner och hålls nere, kuvas. ”Ni hustrur, underordna er era män.” Det tolkas som ett ’ni måste ner under’, men ordet betyder inte detta. Hur ska vi kunna förklara vad det grekiska ordet för lydnad eller underordnande verkligen innehåller?

Skriv ner siffran 1. Skriv sedan ordet lydnad eller ordet underordnande. Hur gör du då? Du ska inte göra det genom att skriva ytterligare en etta nedanför. Ordet betyder ’att placera något jämsides eller just efter’. Nummer 1 är det primära, den främsta siffran. Den står främst, före allt som kommer efter, den styr och ger mening åt allt som följer. Underordnande innebär att han, Kristus, i allt är den främste. Vi följer efter och får vårt värde i relation till honom.

Detta är inte att vara nedtryckt, men att hämta allt från honom som den förste. Och det går inte att hämta ut något av det goda utan att först ha förts till lydnad under Kristus. Således, vi följer efter, tar en andra plats, tar den plats där det blir möjligt att få del av allt hans goda. Du får det som är värdefullt genom att ta din plats. Församlingen är inte underordnad Kristus på ett hämmande och kuvande sätt, inte nedtrampad eller med tumme i ögat. Hon följer efter eller vid hans sida; han har första plats, den förnämsta platsen, och hon som hans brud får ta emot allt gott just därför att han är den främste. Församlingen följer som tvåa. Men vem bryr sig om plats när man ändå har tillgång till allt det goda som förstaplatsen förtjänar – och detta just genom att inte skaffa sig plats. Detta är underordnande.

Herrens tanke för församlingen är att hon ska få tillgång till allt. Men hur är det tänkt att hon ska få det? Inte genom att ta första platsen men genom att vandra jämsides med honom och i allt ge honom främsta platsen. Detta är lydnad, detta är underordnande. Andens välde är inte något kärvt som skadar oss och tar allt från oss, håller oss nere hela tiden så att vi inte vågar röra oss. Andens herravälde går ut på att föra oss in i fullheten, det fulla resultatet av Herrens ställning som huvud. Men vi måste lära oss vad detta styre innehåller innan vi kan ta del av fullheten. Det är av hans fullhet vi får ta del.

Problemet har allt från Adams dagar varit detta att det inte är någon annans fullhet som människor vill ha utan bara sin egen, att kunna finna fullheten i sig själv och inte i och genom någon annan. Den Helige Ande rycker undan denna grund och säger; det är hans fullhet, det är i honom. Han måste inta sin plats i absolut herravälde innan vi kan ta del av hans fullhet.

Detta är nog för stunden om smörjelsens innebörd. Förstår du det? Må Herren ge oss nåd att kunna acceptera Jordans innebörd så att vi kan uppleva en öppen himmel och genom denna öppna himmel få stå under den smörjelse som för in all Himlens fullhet för oss. Men detta betyder Andens absoluta herravälde.

Lektion nummer ett i skolan – det är inte ens lektion nummer ett, det är själva grunden för att alls kunna komma in i skolan, det är intagningsprovet. Vi kommer aldrig in i skolan förrän vi accepterar den Helige Andes herravälde. Detta är anledningen till att så många inte kommer särskilt långt i kunskapen om Herren. Man har aldrig accepterat smörjelsens innebörd, aldrig egentligen gett sig ner i Jordan. Deras utveckling går långsamt och deras inlärning håller inte måttet. Leta reda på en person som verkligen förstår korset, förstår Jordan, och dess uppgift att rensa väg för Andens välde och du kommer att finna en snabb tillväxt, du kommer att finna en andlig mognad långt utöver andras. Detta är verkligen riktigt. Det här är begynnelsen, inträdesprovet.

Den första lektionen i Kristi skola

När du väl är inne börjar lektion ett här. Det är endast ett återupprepande av vad vi så kraftfullt har fört fram i tidigare stycken. Den första lektionen i Kristi skola som den Helige Ande ger oss handlar om vad vi har nämnt som olikheten mellan, den fullständiga skillnaden mellan oss och Kristus. Detta är kanske inte bara den första lektionen men en pågående lektion genom hela livet. Men detta är den sak som den Helige Ande börjar med, den fullständiga olikheten mellan vad Kristus är och vad vi är. Ta fram Johannes evangelium igen och läs det stilla och målmedvetet med denna utgångspunkt. Så olik Kristus är jämfört med andra människor, till och med jämfört med sina egna lärjungar. Du kan gå vidare från Johannes evangelium till de andra evangelierna med samma tanke i botten.

Det kommer att bli en ordentlig lektion om den Helige Ande är med dig vid den läsningen. Så i grunden annorlunda han är! Den skillnaden är åter och återigen fastslagen. ”Ni är nerifrån, jag är ovanifrån.” Joh 8:23. Häri ligger skillnaden, och den skillnaden blir till sammanstötning vid varje punkt, en sammandrabbning i synsätt och bedömning, sammanstötning mellan olika mentalitet och inställning, tänkesättens drabbning, idéernas kamp, värderingarnas strid, en tvekamp i allt mellan honom och de andra – också med lärjungarna som är med honom i skolan. Hans natur är annorlunda. Han bär en himmelsk natur, en gudomlig natur. Ingen annan har en sådan. Han har ett himmelskt sinne, ett himmelskt tänkesätt. De andra har en jordisk mentalitet och dessa två går inte ihop, inte på någon punkt. När sista ordet är sagt återstår ett gigantiskt gap mellan de båda. Han är helt och hållet annorlunda.

Om det nu är så, säger du, så befinner vi oss i ett väldigt ogynnsamt läge. Han är sådan han är och vi är något helt annat. Men detta är helt enkelt skolans natur och innebörd. Hur ska denna svårighet, detta problem få sin lösning? Hans lösning finns i de ord som han hela tiden upprepar, orden om en tid då han ska vara i dem och de i honom, och när den tiden är inne kommer de att i den innersta och djupaste delen av sin varelse vara så olik det de är i varje annan del. Med detta menar jag att det som är Kristus kommer att finnas i dem, och allt detta som Kristus är vilket är helt och fullständigt annorlunda. Vid något tillfälle tänker dessa att det vore kanske bäst att agera på ett sätt men detta som är helt annorlunda inombords tillåter dem inte att göra som de tänkt. Vid ett annat tillfälle kanske de tänker att det inte är särskilt klokt att fortsätta med en uppgift men det som är så olikt längst in säger med skärpa sitt ’Fortsätt’.

Den yttre människan säger ’Det är galenskap. Jag bjuder in en katastrof.’ Den inre människan bjuder dig att fortsätta. Dessa båda kan inte förenas. Han finns i det innersta och han är fullständigt annorlunda. Vår utbildning har som mål att lära oss att följa honom, att gå hans väg. ”Om någon vill följa mig, skall han förneka sig själv… och följa mig.” Förneka sig själv: Dina argument, dina bedömningar, ibland till och med ditt förnuft. Följ mig – och Kristus är den som får rätt vid varje tillfälle.

Människor har gjort de mest galna saker ur världens perspektiv men det visade sig ändå att de hade rätt till sist. Detta är inte en uppmaning till dig att sätta igång med galenskaper. Jag talar om Kristi auktoritet i det inre, skillnaden mellan Kristus och oss vilket är den första lektionen som den Helige Ande ger var och en som har begynt Kristi skola. Första lektionen visar denna oerhörda skillnad, denna väldiga klyfta som slår fast att han är ett och vi något helt annat och att vi inte kan vara säkra på att vi befinner oss på rätt spår om vi inte överlåter allt till honom.

Detta är anledningen till att bönen har en sådan central plats i Guds barns liv, och detta är orsaken till att bönen hade så stort utrymme i hans liv när han var här. Herren Jesu böneliv är, på ett sätt, det största problem som du stöter på. Han är Kristus, han är Guds son, han står under smörjelsen, han bär inte på någon synd, ändå, ändå måste han tillbringa en hel natt i bön efter en lång dags hårt arbete. Åter och åter finner du honom bedjande. Varför måste han be? Därför att det finns andra saker som trycker på och påverkar. Det finns andra företeelser som ropar på uppmärksamhet, som väntar gensvar och propsar på lydnad. Han är tvungen att befinna sig i linje med smörjelsen, i ständig harmoni med den Helige Ande under vars styre han har ställt sig, därför kan han inte besluta om något utifrån sig själv. Om han var tvungen att göra så, hur är det då med oss? Vi befinner oss inte ens på hans syndfria nivå. Vi bär allt det i vår natur som gör våldsamt motstånd mot Gud, hans sinne och hans vilja. Hur mycket mera nödvändigt blir det inte då för oss att skaffa ett böneliv genom vilket Anden ges tillfälle att föra oss rätt, hålla oss i linje med Guds syfte, leda oss på Herrens väg och rota oss i Herrens tid.

Mina kära, om det är något ett Guds barn kommer att lära under den Helige Andes välde så är det hur olik han är jämfört med oss, hur olika vi är i jämförelse med honom, så fullständigt annorlunda. Men, välsignad vare Gud, om vi verkligen är Guds barn är denna fullständiga olikhet inte bara något objektivt men också något invärtes mitt i denna tidsålder. Detta är den andra fasen i fråga om detta annorlundaskap.

Den första fasen handlar om skillnadens faktum. Skulle du vilja ta ställning och acceptera detta? Skulle du just nu, vid denna punkt, ordna upp denna sak? Herren Jesus är helt och hållet annorlunda jämfört med mig. Till och med då jag tycker att jag är som mest rätt är han alltfort helt annorlunda och jag kan aldrig, aldrig någonsin, lita på min egen känsla för det som är rätt tills jag har överlåtit mitt rättsmedvetande till honom. Detta är att gå väldigt långt, men det är helt nödvändigt.

Många av oss har lärt dessa lektioner. Vi talar inte utifrån något som vi har läst, vi talar utifrån vår erfarenhet. Vi har ibland varit övertygade om att vi har haft rätt och har gett oss iväg på basis av vår känsla av att vara rätt, och så har vi kommit på skam och hamnat i en förfärlig dimma av rådlöshet och förvirring. Vi var säkra på att vi var rätt, men se nu var vi har hamnat. Och när vi funderar över det och tar det inför Herren måste vi fråga oss själva om vi dröjde inför Herren och väntade på honom i tillräcklig grad i fråga om denna sak. Var vi inte en aning förhastade i vår känsla av att vara rätt? Det är som med David och arken.

Davids motiv var i ordning och hans förståelse av Guds syften var klar. Det var rätt att Gud ville ha arken i Jerusalem men David tog till sig detta i sitt sinne som en idé och den verkade fram stor entusiasm inom honom och så gjorde han en vagn. Hans motiv, hans goda motiv, en god idé, en hängiven ande, all detta förde med sig stora problem. Herren slog Ussa och denne dog inför Herren och arken ställdes undan i Obed-Edoms hus och där stod den kvar. Allt detta för att en man hade en bra idé men glömde att vara stilla inför Herren. Du känner till fortsättningen.

Senare talade David med leviternas huvudmän, ”Helga er tillsammans med era bröder och hämta sedan Herrens, Israels Guds, ark upp till den plats som jag har gjort i ordning åt den. Eftersom ni inte var med förra gången, bröt Herren, vår Gud, ner en av oss. Vi sökte ju inte honom på rätt sätt.”

Instruktionerna fanns till reds hela tiden men han hade inte varit stilla inför Herren. Om David hade tagit med sig sin gudfruktiga entusiasm i stillhet inför Herren, hade han kunnat dirigera honom till de instruktioner som han hade gett till Mose och han hade sagt sitt ja och hade också sagt ’Kom bara ihåg att det är så här man ska bära den.” Ingen skulle ha behövt bli dödad, ingen fördröjning, saker och ting hade förlöpt utan svårighet.

Vi får kanske tag på verkligt bra idéer som främjar Herrens sak, men vi måste ge dem till Herren för att vara säkra på att de inte är något vi använder för Herrens sak, istället måste de vara något av Herrens sinne som fötts i oss. Det är oerhört viktigt att vi lär oss Kristus; han är så annorlunda.

Du förstår att detta delar upp kristna i stort i två grupper. Kristna kan i det stora hela sorteras i två kategorier. Den ena gruppen består av kristna vilkas kristendom är något objektivt, något utvärtes. Den handlar om att ha tagit till sig en kristen livsstil. De gör en hel del saker som de annars inte skulle ha gjort. De går i kyrkan, de läser Bibeln, en rad saker som de inte gjorde förut och de låter bli att göra en hel del av vad de gjorde tidigare. Detta är ungefärligen vad som räknas i denna grupp. Allt handlar om att göra och inte göra, att gå eller inte gå, att vara en god kristen utvändigt. Detta är en stor grupp med sina olika skiftningar av ljus och mörker, verkligen en stor gruppering.

Sedan finns det andra som befinner sig i Kristi skola, för vilka det kristna livet är något inre, en vandring med Herren, en hjärtats gemenskap med Herren i dess varierande mått. Detta är dess natur, en verklig inre vandring med en levande Herre i hjärtat. Skillnaden mellan de båda grupperna är avsevärd.

Andens lag eller verktyg för inlärning

Jag måste försöka avrunda detta. Denna fullständiga olikhet. På vilket sätt gör Anden denna stora skillnad känd för oss? Anden talar ju inte till oss på ett språk och med ord som hörs. Vi hör inte en yttre stämma som säger, ’Här är vägen, vandra på den’. Hur kan vi då förstå och veta? Det handlar om vad Paulus kallar ’Livets Andes lag i Kristus Jesus’. ’I honom var liv och livet var ljus’. Hur kan vi veta, på vad sätt kan vi nå insikt i denna sak som gäller skillnaden mellan vår väg, våra tankar, våra känslor och Herrens? Hur får vi tag på ljuset? Livet var ljuset. ”Den som följer mig skall inte vandra i mörkret utan ha livets ljus.” Joh 8:12. Livets Andes lag har i Kristus Jesus gjort mig fri från syndens och dödens lag. Andens instrument, om jag får använda ett sådant uttryck, för vår skolning är liv i Kristus. Detta innebär att vi förstår Andens tanke och väg i en särskild sak genom livets inre beröring, genom att urskilja och känna igen liv, gudomligt liv. Eller, å andra sidan, om vi är känsliga i Herren vet vi när Anden inte är ens med något genom en känsla av död, död i den riktningen.

Detta är en sak som ingen kan lära oss med ordens hjälp, genom att föreläsa. Men det är något vi kan veta. Du kan veta genom reaktioner, ofta våldsamma reaktioner. Du väljer en väg, och du möter en häftig reaktion. Du kämpar i en särskild riktning för att se en sak förverkligas och om du bara stannade upp något lite för att se skulle du förstå att det är du som försöker driva igenom denna särskilda sak. Du ser att det inte finns någon spontanitet i det, den spontanitet som kännetecknar Herren. Du vet att Herren inte kommer till uttryck där. Du vet med dig att det saknas spontanitet och frid. Man måste skjuta på och tvinga för att något ska hända. Ni vet alla mer eller mindre, tror jag, alla ni som är sanna Guds barn vad jag talar om.

Men, kom ihåg, detta är Andens verktyg i den skola där man lär sig Kristus – liv. Kännetecknet på en andeledd, andesmord man eller kvinna är att de är levande, att de både tjänar i liv och förmedlar liv. De vet genom denna livets lag var Herren finns, vad han bekänner sig till, vad Herren söker, vad han vill ha. Detta är det sätt på vilket de skaffar sig kännedom. Ingen röst hörs, inga yttre bilder eller symboler, men på djupet i anden fäller livet avgörandet, livets Ande avger där sin dom.

Så utomordentligt viktigt det är för oss att leva inför Gud i Kristus Jesus. Det är nödvändigt för oss att hela tiden få tag på liv. Om bara fienden kan få grepp om oss med sin dödens ande och föra vår ande in under dödens täckelse kommer han genast att skära av ljuset och få oss att famla oss fram och fråga var vi är och vad vi borde göra. Han är alltid ute efter att åstadkomma detta och vi måste hela tiden kämpa för livet. Allt som har med förverkligandet av Guds syfte är sammanlänkat med detta Liv. Detta Liv är den faktiska summan av alla Guds syften.

På samma sätt som ett frö bär liv, inte bara sitt eget liv men det fullvuxna trädets liv, och detta liv om det ges utrymme leder till framväxten av ett stort träd, så finns också i det liv som vi mottar som andligen nyfödda all den styrka vilken härbärgerar Guds fulla, sammanfattade och slutgiltiga tanke. Fienden är ute efter att, inte bara skära av livet, men också för att hindra Guds slutliga intresse av och angelägenhet om att se detta liv som är givet till oss komma till fullt uttryck, detta eviga liv som är givet till oss nu.

Anden har alltid omsorg om detta liv och han säger till oss ’Skydda, försvara detta liv’. ’Tillåt inte att något kommer in för att störa detta liv.’ Närhelst något bedrövar Anden och hindrar det livets verksamhet, se då till att genast söka skydd i det dyrbara blodet som står som vittne mot all död, detta dyrbara Jesu blod, detta oförstörbara liv, det som vittnar i Himlen om seger över synd och död genom vilket du befrias från fiendens hindrande hand.

Det blodet är den grund på vilken vi måste stå för att kunna ta itu med allt som bedrövar Anden och som lägger hinder ivägen för att livet ska verka, det liv genom vilket vi lär känna Kristus, lär känna Kristus på ett levande sätt hän mot en ständigt växande fullhet.

Må Herren hjälpa oss.

I enlighet med T. Austin-Sparks önskan om att det som mottagits fritt och för intet skulle förmedlas på samma sätt är hans texter inte belagda med copyright. Vi ber er att följa Sparks önskan när ni delar med er av texterna, gör det utan avgifter eller kostnad, utan ändringar eller copyright.