Austin-Sparks.net

I Kristi Skola

av T. Austin-Sparks

Kapitel 8 - Den lag som styr den gudomliga kärleken

Läsning; Joh 1:4, 2:3, 3:3, 4:13-14, 5:5-9, 6:33-35, 9:1-7, 11:1-6, 17, 21, 23, 25-26.

En nollpunkt
Alla de verser som vi har läst är egentligen en enda sekvens. De springer fram ur det första. ”I honom var liv, och livet var människornas ljus.” Du lägger märke till att de alla representerar en nollpunkt. Jesu mor sa till honom, ’De har inget vin’. Det finns inget att hämta fram.

Nästa kapitel är bara ett annat sätt att säga samma sak. Nikodemus kom till Jesus och la fram sin sak utifrån en utgångspunkt vilken han fann vara tillfredställande i förhandlingarna med Jesus, men det var en punkt långt från den som Jesus kunde acceptera. Han tog honom därför direkt tillbaka till nollpunkten och sa: ”Ni måste födas på nytt”. Vi kan inte börja vid någon annan punkt längre fram. Om du och jag ska kunna ha en levande relation måste vi gå tillbaka ända till denna punkt, vi måste backa till nollpunkten och börja från allra första början. ”Ni måste födas från ovan”. ”Den som inte blir född på nytt kan inte se Guds rike.” Det är ingen mening med att vi begynner vid en punkt där vi ändå inte har någon förmåga att se.

Kapitel fyra är endast ytterligare ett sätt att ställa fram samma sanning. Kvinnan är bankrutt, uttömd. Jesus för henne bit för bit ut i ljuset och den slutliga reaktionen från henne är denna: ’Jag känner inte till något om detta, jag har inget av det. Jag har kommit hit dag efter dag, men jag vet inget om det som du talar om.’ Hon befann sig vid nollpunkten. Och sedan säger han: ”Det är där vi börjar. Det vatten som jag ger är inte beroende av dina resurser, av din förmåga, det är inte något som hämtas ur din källa, inget som du kan producera och som jag kan förbättra och utveckla. Nej, det är något som kommer enbart från mig, det är något nytt som är skilt från dig, det är vatten som jag ger. Vi börjar om från början när det gäller detta.”

Sedan i kapitel fem är den Helige Ande noga med att göra det fullständigt klart att denne stackars man befann sig i ett hopplöst läge, att varje försök hade varit lönlöst, att allt hopp hade kommit på skam. Under trettioåtta år, en livstid, hade han haft det på detta sätt och hopplösheten är tydlig. Herren Jesus säger inte till honom, ’Du är en stackars krympling. Jag ska ta hand om dig och efter en tids behandling ska du vara på fötter. Jag ska se till att dina gamla lemmar fungerar igen, ditt tillstånd ska förbättras. Inte alls. På ett ögonblick, omedelbart, en helt ny begynnelse. Effekten av det han åstadkommer är den samma som om mannen hade fötts på nytt. Detta är inte att kurera den gamle mannen, det är att i grund göra en ny människa. Det är något som förs in i situationen som inte fanns där tidigare, som inte kunde produceras tidigare. Grunden för det fanns inte tidigare. Det berodde enbart och odelat på Kristi handlande. Det fanns inget att arbeta med, han begynte vid nollpunkten.

Kapitel sex – en stor folkskara. Var ska vi kunna köpa bröd som räcker till alla dessa. Situationen är ganska hopplös, men han hanterar den på sitt eget sätt och följer upp den med sin undervisning för att tolka det han gjorde genom att ge mat till den stora skaran. Han säger, ’Jag är det bröd som har kommit ner från himlen. Det finns inget här på jorden som kan fylla detta behov. Det måste komma från Himlen. Bröd från Himlen för att världen ska få liv, om inte, är världen död. Vi begynner på nollpunkten. (Bröden och fiskarna kan representera det mått av Kristus vi bär, vilket kan förmeras.)

Kapitel nio – den blindfödde mannen. Detta är inte en man som har förlorat sin syn och som får den tillbaka. Så är det inte alls. Guds härlighet visar sig inte i förbättring. Herrens härlighet visar sig genom uppståndelse. Det är det som görs tydligt här. Guds härlighet kommer inte genom att vi klarar av att producera något eller genom att vi lägger något i hans hand, något av vårt, något som han kan ta reda på och göra något av. Guds härlighet är helt och hållet något som kommer från Gud själv och vi kan inte lägga något därtill. Guds härlighet springer fram i nollägena. Mannen var född blind. Herren Jesus ger honom syn, något som han inte hade haft förut.

Kapitel elva summerar det hela. Om du sitter ner och betraktar Lasarus finner du att han förkroppsligar ’De har inget vin’. Han förkroppsligar ’Ni måste födas på nytt’. Han är ett ’Det vatten jag ger skall i honom bli en källa’. Han personifierar en bankrutt, han hade legat i graven i fyra dagar men Herren hanterar detta. Lasarus visar upp kapitel sex; ’Jag är det bröd som ger liv, det bröd som har kommit ner från himlen’. Lasarus är förkroppsligandet av kapitel nio, en man utan syn som får den av Herren Jesus. Lasarus sammanfattar allt detta.

Men om du lägger märke till det, när den Helige Ande summerar är han mycket noga med att stryka under och lyfta fram det faktum att Herren Jesus inte rör vid något om det inte ligger långt bortom mänsklig hjälp och räddning. Han går inte in, låter sig inte komma i kontakt med det förrän alla mänskliga tankar och försök nått en bankrutt, nått nollpunkten. Detta handlar inte om ett bristande intresse, en brist på sympati eller en brist på kärlek. Den Helige Ande lyfter fram och visar upp den kärlek som fanns där. Men kärleken är bunden till en lag.

Den styrande lagen – Herrens härlighet

Den gudomliga kärleken är bunden till en lag. Kärleken bärs av en regel så som Gud ser det. Guds kärlek är underställd en regel. Den är ställd under Guds härlighets lag. Han kan visa sin kärlek endast så långt den leder till hans förhärligande. Han låter sig styras av detta. I allt kärlekens utflöde är hans syfte detta att han ska bli förhärligad och förhärligandet är länkat till uppståndelsen. ”Har jag inte sagt dig att om du tror, skall du få se Guds härlighet?” ”Din bror skall uppstå.” Herrens härlighet finns i uppståndelsen och därför kräver kärleken att allt ska nå den position där endast uppståndelsen bär svaret; inget kurerande, inte ett läkande av den gamla människan.

Låt mig börja ända ifrån början om det nu är nödvändigt. Det finns fortfarande en mängd människor i denna värld som tror att det finns något som man kan bistå med till Guds ära och att kristendomen är något som människor kan forma och ta fram för Guds förhärligande. Detta är en gammal, väldigt gammal lögn, en villfarelse. Det är inte sant. Kalla det vad du vill. Det har olika namn, människans inneboende godhet, det inre ljuset, livsenergin. Hela Guds ord formulerar sig mycket skarpt mot detta. Jag börjar vid nollpunkten, och denna punkt betyder att jag inte kan bidra med något alls. Allt måste komma från Gud.

Själva det faktum att Guds gåva är evigt liv betyder att du inte har det förrän det har blivit dig givet. Du är blind tills Gud ger dig förmåga att se. Du är död tills Gud ger dig liv. Du är en krympling i all hopplöshet tills Gud gör något för dig och i dig som du inte kan göra själv. Om inte Gud gör detta, om inte han verkar, då ligger du där. Så har du det andligt sett. Du kan inte bidra med något.

Nikodemus, du har inget att komma med, du måste bli född på nytt. Jag kan inte göra något så som du nu kommer till mig. Du kvinna från Samaria, du äger inget och du vet det och erkänner det – där begynner jag. Du man vid Betesdas damm, du kan inget göra och du vet det – då beror allt på mig. Om det ska bli något alls, beror det på mig. Lasarus, vad kan du göra nu? Är det någon som kan göra något alls? Om inte jag kommer, som från himlen, kommer in och gör mitt verk finns inget där utom förgängelse.

Detta är en av de verkligt stora läxorna som du och jag måste lära i Kristi skola, detta att Gud begynner att verka vid nollpunkten för sitt förhärligandes skull. Och Gud kommer genom den Helige Ande att låta oss få veta och vara fullt medvetna om att det är ett intet, att föra oss till en faktisk nollpunkt och där låta oss förstå att allt är av honom. Du förstår, det är alltid slutmålet som styr Guds handlande och målet är hans förhärligande. Ta med dig detta ord genom Johannes evangelium igen – Guds härlighet i förhållande till Jesus. Vi nämnde tidigare att Guds storartade slutmål för oss i Kristus är härlighet, härlighetens fullhet. Men sedan har vi detta – inget kött kan berömma sig inför Gud, och vart för det oss?

”Den som berömmer sig skall berömma sig av Herren.” 1 Kor 1:29-31. Vad är det sammankopplat med? – Honom ”som Gud för oss har gjort till vishet, rättfärdighet, helgelse och återlösning, för att det skall ske som står skrivet: Den som berömmer sig skall berömma sig av Herren.” Det är en fråga om vad han har gjorts till för oss. Inget kött ska berömma sig inför Gud. ”Jag ger inte min ära åt någon annan.” Jes 42:8, 48:11. Därför hör allt detta till Herrens sak, han kommer att se till att allt förblir i hans händer. ’När Jesus nu hörde… stannade han två dagar där han befann sig’, Joh 11:6. I kärlek, styrd av kärlek för att Guds härlighet skulle uppenbaras höll han sig undan.

Har vi kommit till rätta med det här? Vi tar så lång tid på oss att lära oss dessa grundläggande lektioner. Vi håller fortfarande fast vid idéer om att vi kan göra och producera något och alla våra bedrövliga dagar är bara resultatet av en fortsatt förhoppning om att vi på något sätt kan förse Herren med något. När vi då inte hittar något, bryter vi samman gång efter annan blir olyckliga, djupt olyckliga. Det tar oss så lång tid att komma dit där vi fullständigt och slutgiltigt gör upp med detta. Om vi levde lika länge som människor levt på denna jord skulle vi inte kunna bidra med ens det minsta som Gud kunde acceptera och använda för vår frälsning, vår helgelse, vårt förhärligande; inte något alls.

Allt han kan använda är Sonen. Och måttet på vårt slutliga förhärligande kommer att vara lika med måttet av Kristus i oss och bara det. Det kommer att vara skillnader i härlighet liksom en sak är olik den andra. Solen äger en härlighet, månen en annan, stjärnorna en tredje. Det kommer att vara skillnader i graden av härlighet och denna skillnad kommer sist och slutligen att bero på måttet av Kristus som var och en av oss bär. Detta beror i sin tur på hur mycket du och jag genom tro gör Kristus till grund för våra liv, bas för vårt dagliga liv, för själva existensen och varandet, hur mycket den princip som ligger till grund för dessa välkända ord finner tillämpning i oss. ”Icke vad jag är, men vad du är.” Kristus är själva härligheten, ’Lammet är härlighetens fullhet i Emanuels land’.

Kära vänner, vadhelst ni far vidare med, ta med er detta: Från Guds synpunkt beror livets härlighet helt och hållet på vår tros omfattande, trons tillägnande och trons uppskattande av Kristus och det finns ingen härlighet till reds för oss varken nu eller i den tid som kommer utom på denna grund och på detta sätt. Jag är medveten om att detta är så enkelt, så elementärt men det är också det som anger riktning och som styr i fullaste mått.

Härlighet – att Herren ska förhärligas i oss. Vad skulle kunna vara större än att Herren blir förhärligad i oss? Guds härlighet hör ihop med uppståndelsen, och denna uppståndelse hör honom allena till, den är unik, den är hans. Om Gud ska förhärligas i oss måste du och jag hämta detta liv från honom och leva detta liv utifrån honom som uppståndelsen och livet, göra det dag för dag, och känna honom som detta under det att vi vandrar genom livet.

I enlighet med T. Austin-Sparks önskan om att det som mottagits fritt och för intet skulle förmedlas på samma sätt är hans texter inte belagda med copyright. Vi ber er att följa Sparks önskan när ni delar med er av texterna, gör det utan avgifter eller kostnad, utan ändringar eller copyright.